kärlek i mängder

Jag börjar bli riktigt bra på det här nu. Varje dag åker jag för att hämta Xavier från skolan och det finns aldrig några parkeringar. helt fullt. det spelar liksom ingen roll om man kommer en timma innan. det är fortfarande fullt.
Knepet är att komma 3. 17 pm. för då har precis prep. 1 & 2 slutat. och man får absolut inte komma tre minuter senare än 3.17 för då är alla parkeringar borta igen.
Innan har jag alltid tyckt att jag kommer bli en bra mamma och att jag vill ha barn så snart som möjligt. det har ändrats helt. att ta hand om barn ( tänk på att jag bara tar hand om ett också) är inte lätt. man är helt slut på kvällarna och man har inte tid för ngt. Och hjärnan har bara plats för alla hans grejer.
jag har också kommit på att jag inte är den här "roliga" barnflickan (sen mamma) som jag vill vara. jag tycker inte att jag leker så mkt. så jag har varit lite nere över det och varit rädd för att Xavier inte tycker om mig.
Men nu på senare tid så märker jag att han nog gillar mig rätt mycket och att jag är en stor del av hans liv. han är liksom en tuff kille, men han vill alltid kramas och jag älskar hur han alltid ger mig pussar på kinderna när han ser att jag tycker att han är lite jobbig och försöker då få mig att bli glad.
jag märker också att så fort vi sätter oss någonstans så sätter han sig så nära mig som möjligt och han vill alltid att det är jag som stoppar om honom och säger godnatt på kvällarna.
Härom dagen när han var lite ledsen över att hans föräldrar inte var hemma så mycket så sa jag: " förlåt, jag vet att jag inte är din mamma eller pappa"
då svarar han: " For me, you kinda are!" måste erkänna att ögonen blev lite blöta och jag kramade honom extra hårt!
Han har även stort förtroende för mig och berättar saker (utan att jag frågar) som han aldrig vågar berätta för andra.
Louis, hans storebror, tror att varför han tycker om mig så mycket är för att jag är lite barnslig av mig och är inte rädd för att sjunga och dansa till disneyfilmer eller ställa mig och hoppa med honom när vi ser på någon bra film. hahah., men det är ju klart att man måste bjuda lite på sig när man jobbar med barn. men min barnsliga sida har verkligen blivit värre nu , eller bättre , hur man nu ser det:)
Pappan sa till mig igår: " det kommer bli skönt för dig att få åka hem lite och umgås med lite kompisar i din egen ålder". men jag är lite rädd för att jag kommer ha glömt bort hur man umgås med jämngamla;) det blir spännande att se.
Oj, vad mycket det blev nu. skulle bara berätta om min dag. Som sagt deet är tufft att vara au pair, men oj så mycket kärlek jag får:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0