No pictures please

Jag har kommit på vad jag verkligen avskyr..
KAMEROR! Det finns verkligen inget värre. Det är jätteroligt att kolla på bilder på andra. Men det ska helst inte finnas någon på mig. Det här kan leda till problem. som tex när dom i england skrev att dom vill ha bilder på mig för att kunna hitta mig på flygplatsen.
Jag började genast leta på min dator. hmmm, de senaste bilderna jag har är från 2008. ser jag ut så nu? NEJ. så dom kan jag ju inte skicka. Och då leder det alltid till samma sak, att Martin ska ta en snabb bild på mig, men det är ju inte så jävla lätt när jag ser ut som en liten rädd,trött 12-åring.
Så nu har jag två alternativ, antingen så ställer jag mig framför varenda kamera för att få bort min fobi. Eller så gör jag motsatsen. Vilket lockar mest?

?

Det är så mycket man ska fixa med. Nyss ringde jag till Telia (43 min kö) och avbokade min internettjänst till mobilen.
Ikväll ska jag nog tvätta det som ska med.
Imorgon ska jag packa båda resväskorna. Sedan tror jag att allt är fixat och klart.
För övrigt så älskar jag att få lön och sedan gå och shoppa, finns inget bättre!
Mamman i familjen i London skrev till mig idag: tell your parents not to worry, we´ll take care of you!
Det kändes skönt.

3 år

Idag står det bara massa mys på schemat.
Martin och jag har 3-års dag, och den ska vi fira genom att inte göra någonting och bara vara med varandra.
Vi skulle ha åkt till eksjö stadsfest ikväll, men vi skippar det. vädret är inte det bästa och jag vill enbart se eric saade som är samtidigt som hoffmaestro som är det enda martin vill se, så inget bra det alltså.
Vi har det bra ändå!
Hejdååå

Hej

Nu har hela sommaren gått och den har varit full av jobb.
Idag börjar skolan i Kristinehamn, är lite avundsjuk på alla ni som ska gå där ett år till. Men vi hade ju ett fantastiskt år förra året, det får vi inte glömma.

Om en vecka sitter jag i bilen till stockholm där jag ska spendera min sista natt i Sverige. På tisdag kl 11.10 flyger jag till London! Helt sjukt vad tiden går fort. Jag fattar inte hur man ska säga hejdå till alla. men som maria säger: snart har ett år gått och jag gråter och är ledsen för att jag ska åka tillbaka till Sverige.

Jag har redan klarat av några avsked, så det är skönt. Och vi har sån tur som lever i det här årtiondet. vi har ju mejl och, självklart, facebook. det kommer kanske inte ens kännas att jag är jättelångt borta.

Det är så skönt nu när jag tänker på det. jag har verkligen ingen ånger att jag valde det här. Det ska bli helt grymt. Jag är även glad att jag inte ångrar att fortsätta dansa, det känns avklarat.

kan det inte bara bli nästa vecka snart så jag kan starta mitt roliga år?

RSS 2.0